Vi hittade till slut en parkering precis vid centrum där vi körde in.
Nu ska vi bli riktigt privata!
De av er som läser detta och som känner mig vet ju om mina krämpor och problem. Till dessa hör en mycket orolig mage som inte tål stress...
I husbilen finns ett uttalat förbud mot att använda toaletten. Det är liksom ingen som vill tömma.
Husbilschefen har visserligen med visst motstånd gett med sig på att göra nr1. Det var inte hållbart med två barn...
Men nr2 är fortfarande förbjudet...
Så tillbaka till vår färd in i stan... Massor med trafik, korsande vägar, trafikljus, ambulanser och poliser i utryckning, tyska vägskyltar, irriterad man och vilsen fru med tjatande barn i baksätet...
Det blev lite för mycket för den inte alls stresstålige mamman.
Tänkte att läget var lugnt... Vi hittar en toalett...
Vi packar ihop oss för att gå på stan. Barnen bråkar... Mamman har ont i magen och börjar bli riktigt irriterad.
Då!
Då ringer mannens telefon. Det är kollegan på jobbet. Tydligen är det något krångel med en maskin...
-Kan vi börja gå under tiden du pratar?, väste jag till mannen. Han ger mig en arg blick och går i väg bort på parkeringen. Ja, Jag förstår att det är ett viktigt samtal, jag hör det på tonen... Men jag har akut ont i magen!! Det svartnar för ögonen och framför mig ser jag Bruce Willis som ska spränga en meteroid och rädda världen. Hoppas bara min man överlever...
Samtalet tar aldrig slut... Jag får panik! Irrar omkring på den stora parkeringen. Tusan ska inte tyskarna ha toaletter på stora parkeringar??? Rusar tillbaka in i husbilen och in på toaletten...
Går inte längre... Tårarna rinner av skam.. Mannen har avslutat samtalet och är tillbaka i husbilen. Så typiskt!
Jag ropar - Förlåt! Men det gick inte längre..
Förväntar mig ett avgrundsvrål men får istället ett "- Men lilla gumman!"
Då älskade jag min man ännu mer!
När jag kommer ut från toaletten med svansen mellan benen ser mannen så glad ut.
"- Nu får du tömma tanken!" jublar han.
Skit också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar