torsdag 14 juli 2016

Del 1

Mot Karlskrona.
Tanken var att smyga igång resan med en övernattning i Blekinge från måndagen till tisdagen. Färjan skulle gå kl 12 den 12/7 från Karlskrona. Men den klena mamman fixade inte det så det blev tidig uppstigning på tisdagen och sedan raka vägen ner till Karlskrona.
För att inte den redan klena mamman skulle få ännu mer ångest och bekymmer, så hade mannen i familjen så vänligen bokat en dagsturs färja. Omtänksamt, javisst! Men...
Det var ett fraktfartyg... 


Vi hade hoppats på Taxfree och lekrum, men det enda som fanns var en matsal som serverade brunch mellan kl 11.45 - 13.00 och en liten kiosk som var lite öppen då och då, under resans gång...10 timmar.... Maten var vidrig och barnen vägrade att äta. Yes! Egen mat fick man inte heller ha med sig. Men visst klarar man sig på bara chips, godis och läsk en hel dag...hm...
Efter en timme var alla uttråkade! Bara 9 timmar kvar!
Mannen fastnade i sin bok om lean, The Toyota way.
Lillskrutten sov bort några timmar, medan storebror målade graffiti.
Vi spelade sänka skepp och jag la patiens 64 gånger. 12 gånger gick den ut.
Kl 21.58 rullade vi av färjan i Gdynia.
-"Följ bara väg 468 mot Sopot och sväng av vid Aqua Parken!"
En sak är säker... Det är inte lätt att hitta vägnumren! Och, de kör som dårar! Polska är inte lätt att förstå heller...
Men vi tog oss ner till Sopot och hittade Aqua Parken. En skylt med texten Camping pekade mot ett mörkt område bakom någon slags skola... Vart hade vi hamnat?
Irrade oss in i den mörka "skolan" och fann en man bakom en receptionsdisk. Vi störde honom nog i hans favoritserie, för han jublade knappast åt de nya gästerns som ställde massa frågor på engelska... Det visade sig att vi hade kört fel! Ställplatsen vi skulle ha låg på campingen bredvid... Gissa om gubben blev glad! Vi traskade i väg i mörkret, till vampingen bredvid. En yrvaken ung kille kom utspringande och frågade om vi vill campa där... Ja, svarade vi... Det var ju liksom tänkt så, enligt en tidigare mejlkonversation med dom, så var inte heller det något problem...
Men tänk så fel man kan ha! Det var nämligen fullt...
Jaha... Klockan började närma sig midnatt och barnen var trötta och mörkrädda... 
Vi knallade tillbaka till gubben i skolan. Jodå, visst hjälpte han oss! Riktigt serviceminded med!
Natten var räddad!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar